Ser du vad det står där?

En annan har gått och blitt med glasögon. Hela historien är lite av ett skämt egentligen, så jag tänkte berätta den från början. Alla i min släkt har, i regel, glasögon eller linser. Det var alltså bara en fråga om tid innan jag skulle tvingas gå över till den lite mörkare, suddigare, blinda sidan. Både min bror och jag hade klarat oss fint såhär långt i livet varav Lukas, vid syntestet på bilskolan, fick perfekt resultat på båda ögonen. När det sedan blev dags för mig att sätta mig bakom ratten, väntade ett obligatoriskt syntest. Det finns även möjlighet att snabbt och enkelt göra detta på bilskolan mot en liten avgift, så det var det jag gjorde. Nervöst satte jag mig i stolen framför vad som, i mina ögon, såg ut som någon slags tortyrmaskin. Den första bilden med bokstäver visas på skärmen framför mig, onekligen suddig. ”Vi börjar på rad 10”, säger mannen, ”Ser du vad det står där?”. Jag ser inte vad det står där. Men skam den som ger sig, så jag börjar kisa tills ögonen bara är två smala streck samtidigt som jag slänger ur mig alfabetets alla bokstäver utan inbördes ordning. Mannen hejar på mig och för varje fel är det som att han glömmer att jag tidigare ens har spottat ur mig minst 4 trevande gissningar. Efter ett tag ligger svarspappret oskyldigt utplacerat på bordet. Inte för att jag läste innantill eller så, men låt mig bara säga detta: Jag fick +1 och +0,8 på mina ögon, vilket är nästintill så bra som det kan bli. Några veckor senare, väl i bilen, inser jag att jag inte kan se vägskyltarna 10 meter framför mig så det bär av till en riktig optiker. Och tro det eller ej, jag har inte +1 utan -1 på båda ögonen. Så nu sitter jag här, efter månaders havande, med mina nyfödda glasögon. Och jag känner mig, förvånansvärt, inte alls som en ny människa.

 
 
dagbok | | Kommentera |

Trow Back Thursday.

Torsdagar är en dag att blicka tillbaka till tider och platser som man minns särskilt väl eller, av ren sinnesnyfikenhet, vill återupptäcka. Jag mins varken särskilt väl eller vill återupptäcka, men jag anser ändå att det är viktigt att göra det. Jag behöver minnas mina senaste 6 år, med sina uppförsbackaför, för att kunna uppskatta allt jag är och har idag.

Jag minns de senaste 6 åren av mitt liv. De stigmatiserade åren, som jag likt de flesta andra, på ett eller annat sett har försökt avdramatisera. Men jag tror att det är minst lika viktigt för mig, som det är för omvärlden som jag predikar inför och beskyller för att vara intoleranta, att inse skillnaden i acceptans och förståelse. Samt se innehavare vilka med påklistrad min, helt utan genuinitet, i sin omgivning. För att få andras acceptans, så måste jag även finna min egen. Först då, när en gör det, så skiter en blanka fan i att desperat försöka få andra att förstå och samtycka. Det spelar ingen roll längre. För en är så trygg i det man vet, vilket inte behöver märkas som rätt/ fel eller sanning/lögn utan det bara finns där, lika självklart som att andas. Det fanns en tid som det inte var det, och det är den tiden jag minns.

Dessa minnen gör mig glad.

Dessa år gör mig hoppfull.

Den jag var, och hennes minnen, gör mig lyckligare idag.

Den jag var, och hennes varelse, gör mig hoppfull för den jag en dag kommer att vara.

Jag var fan bra. Jag blev fan bra. Jag är fan bra.

dagbok | | Kommentera |

041124 - 20 år


Igår fyllde min bror 20 år. Nu är han officiellt inte tonåring längre, utan en fullt (nja) funktionell vuxen. Jag och Lukas bor hos olika föräldrar under veckan, så jag kunde tyvärr inte bjuda på frukost på sängen. Vi sågs dock senare på kvällen då vi gick och åt födelsedagsmiddag på restaurang Spisa hos Helena. Jag, som hade varit på F&S fridhemsplan med Fanny, skulle ta mig svettig och dan till rådhuset. Jag måste ha lidit av temporär sinnesförvirring eftersom jag under min färd åkte förbi rådhuset två gånger, i olika riktningar. Men tillslut kom jag fram till T-banespärrarna där min hemmalag + en mormor som jade kommit med tåget samma förmiddag. Maten var riktigt god och lokalen väldigt trevlig! Väl hemma väntade tårta och tre andra firare i form av två ingifta och och en mormorsbror. Det blev en minst sagt lyckad kväll, även om jag var tvungen att avrunda lite tidigare pga en svenskuppsatts. Grattis broder! 
dagbok | | Kommentera |
Upp