02 - Min första kärlek
Min första kärlek, denna är svår, i och med att de så oerhört mycket hör ihop med frågan ”Vad är kärlek?”. Vad definierar jag som kärlek? Frågan är stor och därför har den en helt egen dag i sitt namn. Utan att gräva ner mig vidare i ämnet så skall jag ta på mig utmaningen att prata om den första kärleken. Ännu ett dilemma, hur vet man vilken som var den första? Efter varje stormande kärleksintresse så har min bild av kärlek förändrats och vuxit, känslorna har blivit mer påtagliga och vuxit sig större. Min första kärlek skulle aldrig kunna mäta sig i vid med min senaste kärlek. Utan att påstå att jag har haft många så kan jag ändå säga att de få som jag har haft har lärt mig mycket. Jag väljer att inte räkna med de små flörtar jag hade under dagis och lågstadiet utan ger mig själv lite mindre huvudvärk genom att bara tänka så långt bak som till mellan- och högstadiet. Gymnasiet är ett helt kapitel i sig.
Den första jag var kär i var en rödhårig pojke. Alla mina vänner vet med all säkerhet vem denna rödtopp är men jag väljer för mystikens skull att utesluta namn. Han var snäll och hade ett leende som smittade som inget annat, lite blyg var han, så jag fick ta första steget. Jag frågade chans på honom via sms, tiden gick olidligt sakta i väntan på svar, men efter en oändlig tid så fick jag äntligen svaret: Ja!
Nu var vi ihop, vad det betydde och hur man bar sig åt i ett förhållande det hade jag ingen som helst aning om, men detta glömdes snabbt bort i euforin av kärleken. Snabba blickar byttes i skolan, leende ögon som gled över rummet tills de stannade av vid hans innan blicken fort riktades nedåt för att dölja de rödlätta kinderna. Det var spännande och nytt, dock kände vi inte varandra. Inte alls egentligen. Men jag antar att det är så när man är i den åldern.
7 månader höll det, och 5 kyssar. Sedan tog det slut, precis som det började, över telefon.Så stormigt och banalt som vårt ”förhållande” framstår så skulle jag inte för mitt liv göra något annorlunda. Trotts att det vid tillbakablickar kan kännas väldigt omoget, vilket det var, så var det ändå fantastiskt då i stunden.