Slå mig hårt i ansiktet
Jobbar, sover, jobbar, sover. Klagar, njuter, klagar, njuter. Livet är som skrivet här innan. Dock försöker jag hålla klagan till ett minimum. Trött är jag, det tänker jag medge utan ett uns av klagan. Konstaterar endast att jag älskar mitt jobb men samtidigt läntar till nästa gång jag är helt ledig, om det så bara är en dag. En seg morgon. Frukost på sängen, en fräsch sommarlunch och en fika på stan med nån underbar. En bit bort, en hägring, men kanske om en vecka eller två.
Först ska ett par konserter med kammis passas in på schemat och sedan väntar barcelona. Frågan är då om jag under utlandsemestern kommer kunna slappna av helt eller tvingas agera entusiastisk turist. Vilket som så kommer det bli bra, får ha min utopidag när jag kommer hem i sånna fall.
Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever
Dagens soundtrack.
På agendan står;
En kort löprunda för att skingra tankarna.
En klipptid.
Ett jobbpass.