09 - Min tro

Min tro. Jag är inte kristen, jag är inte ateist utan jag är lagom. Agnostiker, spirituel, överemotionel.
Trotts min icke-troende familj så har jag växt upp i ett hem med en Gud. Religionen har haft en kulturel betydelse som i många svenska hem. Jul, påsk, skolavslutning i kyrka och komfirmation har alla varit självklara trotts en frånvarande kristendom.
Jag tror, mina föräldrar tror inte. Det må vara ett sätt för mig att hantera död och misär. Min existens kan inte bara ta slut, omöjligt at föreställa sig att allt som varit jag skall vitra bort i en grav och försvinna in i oändligheten. En avsaknad av detta skulle ge ett tomrum och en midre existensiell kris. Jag vill tro, att när jag dör kommer jag få träffa min morfar igen. Jag vill tro att vårt sista möte inte har infunnit sig, som ett meningslöst bråk på en tågstation. Jag vill tro, hur orealistiskt det än är, abstrakt och otympligt att ens tänka. Jag vill tro på ett oändligt ljus, inte ett vidsträckt mörker.
Detta betyder inte att jag förnekar big bang, jag tror på anti-materia och fusionen som skapat den värld vi lever i.
Det finns förmycket vackert, för att det ska vara en total slump.
Det finns för mycket vackra människor, för att det ska vara en total slump.
Många skulle nog tycka att mina världsbild är orealistisk och peka på allt det fula, hemska och den orättvisa som råder. Jag kan inte förklara det. Det gör lite ont att inte kunna förklara. Förhoppningsvis finns det en kosmisk rättvisa, som med tiden kommer göra rätt för orättvisor som härjat. Att det finns ett Fri tillstut
Säg aldrig förbi
Nej säg att du är fri till slut
Fast du vet att
Hälften av dom som kämpar
Går under
Och hälften av dom som älskar
Exploderar
fri till slut

30 dagar | |
Upp