saralnn

Om det här vore min sista dag, att den infaller på våren är en lyckoträff. Våren, den årstid jag håller av mest, med sitt ljus. Alla färger blir lite ljusare, alla känslor blir lite starkare och bäst av allt; alla blir lite lyckligare.

Jag skulle försöka vara ute så mycket som möjligt. Gå i short fastän det är alldeles för kallt. Jag ta mig tiden att göra mig fin, göra mig fin för mig själv. Äta en riktigt fin frukost, som förövrigt är det bästa målet, i solen med mina vänner. Jag tror att jag generellt sett skulle vilja uppleva saker i sin enkelhet, inte krångla till det mer än nödvändigt. Det fina skulle ligga i att göra saker med dem jag tycker om och saker som jag länge tagit för givet. Skratta-, springa-, äta gott, sola, lyssna på musik, sjunga, dansa, kramas, kyssas kontenta; leva. Hoppa fallskärm eller flyga luftballong skulle självklart vara helt underbart också men jag skulle föredra att göra det jag faktiskt har erfarenhet nog av att sakna. Jag skulle aldrig sakna en luftballongsfärd, utan det jag faktiskt har haft möjligheten till att uppleva. Sedan vilka upplevelser man lägger vikt i varierar. Att resa är också fantastiskt men i mina sista ögonblick tror jag inte att det är det jag kommer tänka tillbaka på som något jag borde gjort mer.

Att dö i unga år är inget skämt. Att överväga möjligheten kring döden är mänskligt. Att inse värdet av livet i unga år ger ett nytt perspektiv på livet som bland unga ofta är sällsynt eller inte existerar alls. En odödlighet går hand i hand med ungdomen. Livet rusar och man stannar sällan för att tänka.

Detta skulle jag ångra om jag dog idag, att jag inte tog mig tiden att tänka och leva i de ögonblick jag har fått privilegiet att uppleva. Därför skulle jag vilja spendera min sista dag i Stockholm, min hemstad, mitt hem. Med mina vänner och min familj vid min sida.